Livet som tvåbarnsmamma

Fredag 14 Maj 2010

Vaknar när klockan är runt 4 på morgonen av att jag har riktigt ont i magen och ryggen, alltså mycket mer än vanligt…
Går upp och kissar och går sedan tillbaka till sängen igen och försöker somna om men det är totalt omöjligt! Tankarna börjar snurra och funderade på om det kan vara förlossningen som var på g.
Ju längre tiden gick ju ondare och mer plågsamt blev det och jag sprang allt mer på toan.
När klockan närmade sig halv 6 så vaknade Fredrik av att jag kom tillbaka från toan och han frågade om allt var bra, ja sa jag och jag tror att du kommer bli pappa idag.
Jag har aldrig sett Fredrik så snabbt sittandes upp i sängen så tidigt på morgonen någonsin.
Han såg knappt trött ut ens en gång, utan han slängde sig snabbt mot sin mobiltelefon som låg på nattduksbordet och började klocka mina värkar.
Dom kom regelbundet med 9minuters mellanrum och vi bestämde oss för att gå upp och äta frukost så vi skulle hinna med det innan det var dags att åka in till förlossningen.
Medans vi åt frukosten började värkarna så sakteliga avta och vi kände oss båda lite lurade.
Istället gjorde vi oss klara för en promenad med hundarna runt Brickebacken för att försöka få igång värkarna igen men jag fick bara en värk på hela vändan.
 Så när vi kom hem la jag mig i sängen och försökte sova lite och Fredrik la sig ute på soffan och tittade på lite tv. Jag somnade men vaknade av och till av värkar som inte var regelbundna.
Så fortsatte dagen och fram emot lunch så beslöt jag mig för att damsuga eftersom värkarna inte var så speciellt plågsamma just då och för att det skulle vara extremt skönt att komma hem till en lägenhet som var hyfsat städad om vi nu skulle åka in till förlossningen senare.
Fredrik började känna stressen över att hinna klart med C-uppsatsen så han satte sig för att febrilt knåpa ihop så mycket han bara kunde av det som var kvar att skriva.
Efter damsugningen började värkarna komma lite oftare igen men fortfarande väldigt oregelbundet så jag la mig ute på soffan och Fredrik gjorde detsamma.
Jag halvslumrade av och till och Fredrik spelade lite tv-spel. När klockan närmade sig 17 började jag få kraftigare värkar men även nu var det lång emellan, men efter varje värk var jag tvungen att gå på toaletten.
Så det blev ett väldans massa spring där ett tag och när klockan blev 18 så började värkarna komma allt tätare och tätare så jag sa att jag skulle gå in i duschen och Fredrik skulle fixa något enkelt och snabbt att äta.
Men jag han inte längre än till toaletten innan jag började få så kraftiga värkar att jag trodde jag skulle DÖ!!!
Det började rinna från alla hål nertill och Fredrik sa åt mig att nu åker vi!
Så han tog hundarna och sprang upp med dem till Petra och Rickard som då hade kalas för Rickard fyllde 25år. Lämnade av dem och kom hem till mig igen, jag hade då inte förmått mig till att ringa förlossningen eftersom jag hade så FRUKTANSVÄRT ONT, så han slängde sig på telefonen och sa som det var sen åkte vi.
Jag fick 3 värkar under färden in till förlossningen och det tog ca 10-12min för oss in dit så vid ca 19.15 var vi inne på förlossningen.
När vi kom in på förlossningen fick jag väga mig och sen lämna urinprov.
Men jag hade sådana SJUKA värkar inne på toan att jag knappt kunde ta mig därifrån…
Tillslut tog jag mig ifrån toaletten och då fick lägga mig i sängen och dom satte dom där två dosorna på magen som kollar barnets hjärtljud och mina värkar.
Vilken fruktansvärt lång tid den halvtimmen tog som dom där dosorna ska sitta på.
Värkarna blev allt kraftigare och tätare och jag fick svårt att fokusera.
Barnmorskan frågade om jag ville börja med lustgasen och jag var inte sen att svara ja på den frågan.
Jag hade ju bestämt mig för att ta så lite smärtlindring som möjligt men lustgas ville jag ha.
Jag fick allt ondare och ondare och jag hade tydligen bett barnmorskan om att få göra kejsarsnitt, men det hade hon nekat mig.
Hade svårt att orka hålla i masken till lustgasen själv undervärkarna så Fredrik fick ganska snart ta över det arbetet så jag kunde fokusera helt på att andas i masken vilket inte var det lättaste men det gick med Fredriks stöd och pushning.
Vart rätt yr i bollen av lustgasen och framförallt jättetrött så Fredrik och barnmorskorna fick klä av mig för att dom skulle kunna undersöka hur pass öppen jag var, resultatet var 6 cm.
Så jag fick ligga där ett tag och försöka andas mig igenom värkarna med hjälp av lustgasen.
Ganska snart bad jag om mer bedövning och då föreslog dom epidural så dom satte dropp och ringde efter narkosläkaren, men så fort nålen till droppet var satt så började jag känna att jag ville trycka men det fick jag inte göra förens jag var öppen dom där 10 centimetrarna så dom skulle först undersöka hur mycket mer öppen jag var och det var ingen rolig upplevelse kan jag lova, något som trycker på och vill ut och så är det någon som ska trycka in fingrar och känna NEJ ingen höjdare direkt.
Jag hade tydligen skrikit åt barnmorskan TA UT FINGRARNA FÖR I HELVETE!!! Men hon han iaf känna att jag var öppen hela 10cm nu så det var bara att krysta, och efter 3-4 krystvärkar så var lilltjejen ute.(5 minuters krystande)
Så hela förlossningen tog 1timme och 30 minuter för tjejen föddes kl 20.45.
En riktigt snabb förlossning! Barnmorskorna sa att det inte kommit så mycket vatten under förlossningen så troligtvis hade vattnet gått hemma under något av alla dessa tusen toabesöken jag gjorde, men utan att jag märkt det pga. all smärta från värkarna.
Jag hade spruckit lite, lite så det enda som behövdes var ett enda litet stygn.
Är så sjukt glad för att detta nu är över, men kommer säkert föda fler barn trotts denna fruktansvärda smärta!
Konstigt att man utsätter sig för denna smärta frivilligt.
Vi lovade iaf barnmorskorna att vi skulle försöka komma lite tidigare nästa gång det var dags att föda barn:)

Nej Nu måste jag sova, lilltjejen sover så jag borde göra det jag med, ska åter till sjukhuset för nya test på henne imorgon så jag måste gå upp senast 7 för att hinna...

Hoppas ni får sova gott iaf!